Utomhuslek är utvecklande

Vi vet att uteleken är den lek som ger de starkaste barndomsminnena. Att barn i uteleken får stimulans för alla sinnen, att uteleken ger utmaningar och ”högt i tak” i leken. Man får smutsa ner sig, busa, skrika och tjoa, vilket alla barn behöver få göra. Ute får barnet uppleva fjärilens flykt, fåglalåt och smultrondoft liksom doften av multnande löv. Barn som inte har alla sinnen måste få chansen att desto rikare uppleva med de sinnen som är friska!

Utomhus har barnen större plats att leka och stoja på. Lekarna blir ofta vildare och yvigare, vilket ger träning för grovmotoriken. Barn som kör rullstol älskar att få större ytor att bre ut sig på, t ex. för att köra runt-runt-runt som många kan ägna sig åt under långa stunder. Sannolikt får de då samma stimulans av syn, hörsel, balanssinne etc. som andra barn får genom att hoppa och snurra som ystra kalvar på grönbete. Den glädje som lyser ur barns ögon av lycka att kunna röra sig själv (med eller utan hjälpmedel) går inte att ta miste på.

Utomhuslekarna ger också oändliga möjligheter till sinnesintryck av alla dess slag. Tänk att få krypa eller köra rullstol genom prasslande löv, att få krama en snöboll, att plantera vårlökar och sedan se dem växa och slå ut, att känna doften av nyklippt gräs. Alla dessa vardagshändelser är för barnen spännande och utvecklande äventyr.

Hur lätt glömmer vi inte att sommarvindens smekning över kinden och höstblåstens rivande i rocken är erfarenheter som alla barn måste få chansen att uppleva. Det hissnande suget i gungan, magpirret i rutschbanan, känslan av sand mellan fingrarna, den härliga geggamojan…